Manlig fåfänga låg bakom dröjsmålet

NYA RÖN KAN FÖRKLARA DEN 40 ÅR LÅNGA ÖKENVANDRINGEN

Anledningen till att det tog Mose och israeliterna 40 års planlöst flackande i öknen innan gruppen till slut nådde resans mål Kanaan var den manliga fåfängan, fastlår två sinsemellan oberoende forskarlag. Enligt forskarna låg Moses tjurskalliga vägran att fråga efter vägen bakom dröjsmålet.

– Mankönets motvilja mot att fråga efter vägen är en välkänd företeelse och till yttermera visso vetenskapligt belagd, säger det schweiziska forskarlagets vetenskapliga ledare, professor Patricia Frauherz. Ett litet område i vänstra pannloben styr detta förhållande, som alltså innebär att män ogärna erkänner tillkortakommanden avseende sin orienteringsförmåga.

Med andra ord skulle Mose, helt i enlighet med de biologiska villkor som dikterade hans beteenden, ha vägrat att fråga efter vägen även sedan han insett att man gått vilse.

Ett amerikanskt forskarteam har efter flera års utgrävningar i Sinaiöknen kommit fram till exakt samma slutsats som sina schweiziska kolleger. Amerikanerna har funnit belägg för att dispyter förekommit mellan gruppens manliga och kvinnliga fraktioner beträffande vägen till Kanaan. Stentavlor från vad som antas vara den relevanta perioden i Gamla testamentet vittnar om att ett antal kvinnor blivit avrättade efter att ha föreslagit att man skulle fråga efter vägen hos första bästa nomad man mötte.

– Mycket tyder på att kvinnornas ifrågasättande av Moses orienteringsförmåga förödmjukade denne djupt och dessutom väckte farhågor om en nära förestående kupp, säger fil. dr. Joshua Stein, ledare för det amerikanska forskarlaget.

På en av de utgrävda stentavlorna, som forskarna tror utgör ett slags rättegångsprotokoll över upproret, står att en av kvinnorna skulle ha sagt ”inte ett steg till” medan en annan i sin tur skulle ha sagt ”vad förlorar vi på att fråga”.

– Kvinnorna förlorade sina huvuden ”på att fråga”, skulle man kunna säga, eller snarare på att ifrågasätta Moses förmåga att hitta till Kanaan, säger dr Joshua Stein. Vi är förvånade över att kvinnorna alls fick komma till tals, och detta är kanske den största vetenskapliga upptäckten när allt kommer omkring: att kvinnorna vågade lägga sig i sina mäns förehavanden. Men de var väl desperata vid det laget, skulle jag tro.

Enligt professor Frauherz saknar kvinnor helt det lilla området i vänstra pannloben som hindrar männen från att fråga efter vägen. Däremot har kvinnor ett motsvarande område i högra pannloben som gör att de väldigt gärna frågar efter vägen, även innan de ens inlett sin resa, liksom för att vara ”på säkra sidan”.

– Det tragiska med den här oerhört långa ökenvandringen är att många israeliter hann födas och dö innan man till slut nådde det förlovade landet. Att det dessutom kostade några frågvisa kvinnor livet gör inte saken bättre. Hade Mose varit kvinna och haft ansvaret för expeditionen skulle gruppen med all sannolikhet ha nått Kanaan efter 40 dagar. Nu tog det i stället 40 år. Det är oerhört sorgligt, säger professor Frauherz.

Först publicerat i Kulturtidskriften Café Crème i september 2003

Sverige mänsklighetens vagga

SVERIGE MÄNSKLIGHETENS VAGGA
DNA-PROVER STÖDER OMSTRIDD TEORI

Glöm alla teorier om att människans tidigaste förfäder skulle ha sitt ursprung i Afrika. Nya vetenskapliga rön ger vid handen att den första människan uppkom i Sverige. Till stöd för sina teorier har forskarna ett välbevarat skelett som hittats strax söder om Ystad.

Professor Einar Hörn, som är ansvarig för upptäckten av skelettet och tillika en stor Henning Mankell-entusiast har döpt fyndet till Homo Wallandrus:

– Jag ville hedra Mankell genom att uppkalla fyndet efter hans romanfigur Kurt Wallander, säger professorn. Jag hoppas att Henning blir glad då. Det kan behövas, han ser jämt så dyster ut.

Enligt professor Einar Hörn uppkom människan ingalunda i Afrika för cirka 5 miljoner år sedan, utan i Skåne för cirka fyratusen år sedan.

– Det sägs att människan har funnits i en herrans massa år, och till och med att skriften uppstod så tidigt som för en sisådär niotusen år sen, säger han. Men det är skitsnack, människan är ett sent påhitt evolutionärt sett. Den första människan dök upp för cirka fyratusen år sedan, och hon uppkom i Skåne.

Café Crème: Men vad säger ni om Ismannen, stenåldersmänniskan som man hittade i Alperna? Han var ju människa, och han fanns redan för över femtusen år sedan.

– Nej det där var absolut ingen människa, kallar du det människa? Snack, apkroppar har också förmågan att bli välbevarade av is och kyla.

Café Crème: Ismannen skulle alltså vara en apa?

– Självklart, människan kan inte ha uppstått i Skåne och i Alperna samtidigt, fattar du väl. Och vårat skelett är det rätta kortet, vi har DNA-prover som stöder vår teori.

Enligt Professor Hörn styrker alltså de DNA-prover som tagits på Homo Wallandrus teorin att människan och schimpansen separerade tidigast för drygt fyratusen år sedan, och därför kan inte Ismannen ha varit människa utan måste ha varit en schimpans på den tiden. Men i övrigt är professorn förtegen:

– Vi har inte alla resultaten klara ännu. Men jag kan redan nu säga att vi är säkra på vår sak. Vi svenskar kan vara stolta: Sverige är mänsklighetens vagga.

Först publicerat i Kulturtidskriften Café Crème i november 2000